tiiipsy

Hejsan hoppsan.....

Mitt bloggande går numera ganska segt...händer inte så jättemycket just för tillfället, och det är väl egentligen den största anledningen till att jag inte skriver något.....

Vädret har varit super den senaste veckan med undantag from måndags, då fick man smaka på den svenska sommaren igen...regn och blåst...men va fan, jag förväntar mig inget annat heller så det är skit samma. Som svensk är man ju inte direkt bortskämd med sol och värme.

I morn bär det av en sväng till GBG tillsammans med mitt hjärta J, ska bli mysigt och avkopplande.....=)


Snart är det ju dessutom dax för midsommar, denna jävla dag.....jag förmodar att jag kommer att sitta i nått vitt partytält och frysa röven av mig samtidigt som regnet öser ner framför mina ögon.....jag kan endast minnas ETT år där det var fint väder och det var -05, då jag och M bestämde i sista sekund att dra till Öland. Vi lånade hennes pappas budbil och slängde in min 120 madrass i den, blev riktigt mysigt och vi slapp sova i ett tält....ja, vilken midsommar...haha...jag har tydligen en tendens att påverka M aningen negativt...hon hittar alltid på massa bus när jag är med...haha..hmm...min dåliga karaktär smittar av sig....;-p

Jaja....får väl se vad som händer denna dag.

Min älskade mamma har även dammat av sin blogg igen (http://vilma111.blogg.se), kul att läsa vad hon har för sig om dagarna...blev dock oehört ledsen och upprörd när jag läste ett av hennes inlägg......jag kan acceptera till viss del att folk har svårt att förstå hur pass ont hon har ibland, inte ens jag kan förstå.....men....man kan iaf  försöka sätta sig in i situationen, försöka att förstå!!!

Min mamma är den snyggaste, coolaste, mest omtänksamma och snällaste mamman som finns...har aldrig mött någon som henne och vi har en riktigt bra relation till varandra, jag har alltid känt att jag kunnat berätta allt för henne...inget är pinsamt och jag vet att jag alltid får råd, stöd och hjälp om så behövs.....Jag har lärt mig uppskatta min mamma mer de senaste åren. Jag var en riktigt hondjävul när jag var i tonåren och jag beundrar min mamma (och pappa) för att de stod ut med mig.......hur jävlig jag än var och hur mycket skit som jag utsatte mig sj, och andra för så har jag alltid känt mig  älskad av mina föräldrar. Visst, min mamma har negativa sidor som alla andra dödliga individer....anledningen till att jag vet detta är att jag förmodligen ärvt allihopa.....=)...jag och min mamma är sjukt lika i sättet och kan därför gå varandra lite på nerverna när vi bor under samma tak, när vi bor på skillda håll så är hon min allra bästa vän och jag har svårt att tänka mig ett liv utan henne. Sist men inte minst....min kära lilla snuffsiga pappa.....han är min gullegubbe och även han har en speciell plats i mitt hjärta.....ställer alltid upp och finns där för mig. Jag har en tendens att ta pappa lite under mina vingar ibland....jag tar ofta hans parti om det är nån som är arg på honom...vet egentligen inte varför, men på nått sätt så känns det som om jag vill skydda honom från all ondska i världen...=)
Nåja...älskar min mamma och pappa så fruktansvärt mycket!
Tack för att ni finns.


Puss på er!